DIPLOMATARIET
FRÖSÖSTENEN
KRIG & OFRED
KRISTNANDET
KYRKOR
ORTER
REPUBLIKEN
SJÖTRAFIK
ÖVRIGT  
    

KYRKBÅTAR	FÄRJOR	ÅNGBÅTAR

Kyrkbåtar

Med Kyrkbåtar menas de roddbåtar som människorna använde sig av för att ta sig till och från sockenkyrkan under söndagarna. Kyrkbåtarna användes fram till slutet av 1800-talet, medan en äldre variant av kyrkbåtarna var de s k långbåtar som går att spåra tillbaka till vikingatiden.

Kyrkbåt vid Jamtli

Den stora skillnaden mellan en vanlig roddbåt och en kyrkbåt var att kyrkbåten var längre och hade flera par åror, t ex hade ortsborna vid Nor på Ammerön en kyrkbåt med sex par åror. Det bör ha varit praktiskt och mer säkert att använda en större kyrkbåt än flera små roddbåtar då man skulle ta sig över vattnet till/från sockenkyrkan. Detta till trots så finns tragedier dokumenterade som berättar om olyckor då kyrkbåtar varit inblandade. Söndagen den 4 juni 1780 skulle Mälgåsens kyrkbåt ros hem av de sina efter att de närvarat vid predikan i Revsunds kyrka. Det hårda vädret i kombination med de onyktra männens dåliga omdöme gjorde att kyrkbåten förliste i Revsundssjön och 15 personer drunknade.

I Dalarna och Hälsingland lever kanske traditionen om kyrkbåtarna som starkast.

Färjor

Den bemannade färjetrafiken i Jämtland och Härjedalen har anor långt tillbaka i tiden. Enligt Georg Hansson, som skrivit universitetsuppsatsen "Färjor och Färjetrafik i Jämtland och Härjedalen", så borde de äldsta färjesunden ha varit Östersundet (vid nuvarande Frösöbron), Västersundet (vid nuvarande Rödöbron) samt sundet vid Gällö. Detta antagande gör Hansson utifrån dåtida bebyggelsekoncentrationer samt landsvägsstrukturer.


Tidig bilfärja (Stockholms läns museum)


Färjetyper
De äldsta färjorna var av timmerflottstyp, men under 1700-1800-talen kom färjorna att bestå av roddfärjor. Mot slutet av 1800-talet kom en ny typ av färjor som var handdragna, dessa färjor styrdes av en stålvajer som var spänd mellan stränderna. Under 1900-talet började motordrivna färjor ersätta de färjor som tidigare tagit sig fram med hjälp av handkraft. På vissa ställen, t ex Sannsundet, användes segelfärjor. Den främsta orsaken till färjornas försvinnande är naturligtvis de många broar som byggts i Jämtland och Härjedalen under 1900-talet.

Färjemännen
De äldsta färjemännen i Jämtland, som står omtalade i gamla dokument, är:
- "Björn fergemand udi Österssund" (1626)
- "Sellfast fergemand (i Rödenns Thingslaugh)" (1636)
- "Oluff fergemand (i Liidz tingslag)" (1642)

Ursprungligen var det jordägarna närmast sunden som ansvarade för färjorna (och i förekommande fall broarna). Färjemännen fick ersättning i natura genom att de närboende bönderna lämnade spannmål i form av korn till färjemännen. Färjemännen hade 24-timmars jour och kunde bötfällas vid försening. Kyrkoplikten vägde lätt för färjemännen vars motto verkligen löd "plikten framför allt".

Johan Törnsten skrev 1792 att det fanns 12 bemannade färjesund i Jämtland som vart och ett hade en färjemansstuga, en större och en mindre färja samt en roddbåt. Under åtminstone 1700-1800 talen var det Jämtlands landsting som bestämde och organiserade i frågorna kring färjerodden. Inte förrän 1863 ingick Härjedalen i Jämtlands landsting, trots att Härjedalen ingick i Jämtlands län redan 1810.

Färjesunden
1706 fanns det 11 bemannade färjesund i Jämtland. 1835 hade denna siffra utökats till 14, då Aspnäs, Ragunda, Ström och Hammerdal tillkom samtidigt som Östersundet försvann då bron byggdes 1711-1712.

Här är en kort redovisning över de äldsta kända färjeställena i Jämtland och Härjedalen som varit bemannade (och därmed ansetts vara av stor betydelse för dåtidens beslutsfattare):

AMMER (Ragunda sn)
Senast i början av 1700-talet påbörjas färjerodden vid Ammeråns utlopp i Indalsälven. Färjetrafiken upphörde när bron byggdes 1850.

ASPÅS
I början av 1700-talet byggs bron över Långan "en mil norr om Aspås kyrka", för att ersätta "farlig färjrodd med flottar".

ASPNÄS (Borgvattnets sn)
Vid Skyttmon fanns färjerodd även om trafiken tycks ha varit sparsam. 1950 byggdes bron.

DUVED
Fale Burman skriver 1791 att "vid Dufeds Skans har man af ålder farit med flotta eller färja öfver elfen, som är minst 300 alnar bred". Senast i mitten av 1800-talet byggdes en bro över älven.

GÄLLÖ (Revsunds sn)
Troligtvis en av de äldsta färjesunden i Jämtland. Redan under medeltiden bör "anställda" färjemän ha trafikerat sundet. 1644 ersattes färjetrafiken av en bro.

HAMMERDAL
Burman skriver 1791 att flotte används i färjesundet mellan Mo och Bye. 1944 står bron färdig över sundet.

HEDE
Senast under 1700-talet användes färja, och en båt, för transport över vattnet då bron från 1760 rasat och den nya bron ännu inte stod färdig (vilket den gjorde 1786).

JÄRPEN
Här upphörde färjerodden 1860 då ny bro byggdes i samband med att landsvägen drogs om.

KOLSÄTT (Älvros sn)
Detta är det äldsta färjestället i Härjedalen och har säkert används av pilgrimsresenärerna under medeltiden. 1937 byggdes bron i Älvros.

KROKOM
Färjor användes fram till 1700-talet då de första broarna byggdes över älven. Från 1861 har broarna varit av "permanent" slag över denna älv.

LINSELL
1750 byggdes en 148 alnar lång bro över Ljusnan, alldeles invid Linsells kyrka, som ersatte de båt- och flottransporter som använts tidigare.

LIT
Redan 1642 omtalas "Oluff fergemand" vid detta färjesund, som låg nedanför kyrkan. 1840 upphörde färjetrafiken när den nya bron var färdigbyggd.

RAGUNDA
I slutet av 1700-talet inrättades färjetrafiken över Indalsälven, inte långt från kyrkan. En varaktig bro byggdes 1898.

RÖDÖSUNDET
En av de absolut äldsta färjesunden i Jämtland, "Sellfast fergemand" omnämns redan 1636, men inte förrän 1993 ersätts färjetrafiken av en (betal-)bro.

SANNSUNDET
Troligtvis fanns här bemannad färjetrafik redan i slutet av 1600-talet, trafiken gick då mellan Sanne och Gårdsnäsudden. Efter katastrofen den 28 september 1771 då 12 personer drunknade vid detta sund flyttades färjetrafiken till den längre - men lugnare - passagen mellan Kårgärde och Side. Sannsundsbron invigdes 1981, då som landets tredje längsta bro.

STADSBERGSVIKEN (Ragunda sn)
Efter flera komplikationer byggdes en väg runt det branta berget 1882 och i samband med det upphörde färjetrafiken. Mellan 1855 och 1882 roddes passagerarna runt berget, vägen mellan Stugun och Stadsberget hade blivit färdig 1855.

STRÖM
1698 bestämdes taxa för färjningen men 1706 saknas Strömsundet i färjetullsregleringen, vilket kan tyda på att trafiken var låg. 1956 var bron färdigbyggd.

STUGUN
Med tanke på Stuguns betydelse för pilgrimsresorna bör färjetrafiken varit igång under medeltiden. I Hanssons uppsats står att färjetrafiken troligen inrättades i slutet av 1600-talet.

SUNDSBACKEN (Hallens sn)
Även kallat Snusbacken, bör ha haft ett färjeställe redan 1665. 1970 byggdes bron.

SVEG
Färjestället vid Ulvkälla verkar ha nyttjats mest av Lillhärdalsborna. 1909 ersattes färjetrafiken av en kombinerad landsvägs- och järnvägsbro.

TÄNNÄS
1740 byggde Anders Kjellberg en bro över älven, innan dess hade en timmerflotte använts.

VALLSUNDET
Spår av färjning vid detta sund finns inte utsatt på Stenklyfts ritning från 1646 (färjestugan vid Östersundet och färjestaden vid Västersundet finns däremot med). Detta till trots finns Vallsundet med i färjeförteckningen 1646, möjligen att färjetrafiken vid Vallsundet blev inrättat vid just denna tid.

ÖSTERSUNDET
Från åtminstone mitten av 1500-talet och fram till 1710 användes färja vid detta sund. 1711-1712 byggde Lars Ytter bron som ersatte färjetrafiken.


Ångbåtar

I sammanställningen nedan har ångbåtarna som trafikerat de jämtländska sjöarna sorterats i kronologisk ordning utifrån när båtarna byggdes. Endast ångbåtar byggda under 1800-talet har tagits med i urvalet. Glädjande nog är tre av ångbåtarna fortfarande i trafik: Alma, Thomée och Östersund.

Östersund vid hemmahamnen i Arvesund

Som källmaterial har de ovärderliga böckerna "Ångbåtarna på Storsjön" av Gustaf Modigh och "Ångbåtarna på Jämtlands sjöar" av Evert Modig använts.
 

För dig som vill ha mer information om gamla ångbåtar rekommenderas sajten: http://www.skargardsbatar.se/