DIPLOMATARIET
FRÖSÖSTENEN
KRIG & OFRED
KRISTNANDET
KYRKOR
ORTER
REPUBLIKEN
SJÖTRAFIK
ÖVRIGT  
    

==================================================

Fartyget Drottning Sophia

► 1904 byggdes Drottning Sophia av William Lindberg Mekaniska Verkstad i Sundsvall. Båten var avsedd för timmerbogsering på Kallsjön men kom också att gå i persontrafik fram till 1920. Därefter gick Sophia endast som bogserare fram till 1967 då flottningen på Kallsjön upphörde. Sophia låg upplagd i tre år innan hon 1970 blev såld till en dykarfirma i Oxelösund. 1989 lyckades hembygdsföreningens ordförande i Kall, Holger Hansson, att spåra upp Sophia och inleda förhandlingar med ägaren om att köpa båten och transportera henne tillbaka till Kallsjön. Detta kunde genomföras tack vare ett framgångsrikt samarbete mellan sex byalag kring Kallsjön. Den 22 februari 1990 var en stor dag då Sophia återanlände till Bonäshamn. Hon renoverades och kunde slutligen sjösättas med pompa och ståt den 25 juni 1992.

Fartyget Drottning Sophia har fått namnet av Oscar II:s hustru Sophie av Nassau (som föddes den 9 juli 1836 och döptes till Sophie, Wilhelmina Mariana Henrietta), men i Sverige fick hon heta Sophia!

För mer information och bokning av Drottning Sophia går det bra att mejla: drottning.sophia@telia.com eller ringa 070-57 111 66.


Drottning Sophia vid hemmahamnen i Bonäshamn


Interiören


Styrhytten


==================================================

Jamtamot

Jämtarnas allting kallades Jamtamot (Jämtars möte), där stiftades lagar och i tvistemål och brottsmål skipades rättvisa. Samtidigt med Jamtamot hölls en stor marknad för handel med Norge och Sverige, marknaden fick senare namnet Gregoriemarknaden. Jamtamot kan bl a jämföras med Alltinget på Island, Frostatinget i Norge och Gutatinget på Gotland. Jamtamot hölls på Frösön i mitten av mars varje år, men mer osäkert är den exakta platsen där alltinget hölls. Det äldsta dokument som finns sparat och som skapats under ett Jamtamot skrevs den 18 mars 1345 och handlar i korthet om ett mål där:

" Arne Gævaldsson och lagmannen Lavrans Gunnesson döma Nils Hallstensson, som livsfarligt slagit Tove i Kolnäs, att hava förbrutit liv och gods. "

Intressant är att dokumentet (diplom 49) är utfärdat i Firir Berghi. Firir Berghi omnämns sedan i olika namnformer (Firir Berghe, Forberg) under lång tid. Den senare namnformen Forberg har betydelsen udde eller näs och skulle då kunna åsyfta hela Bynäset. Eftersom maktcentrat på Frösön tycks ha legat på västra sidan, Västerhus kapell och Frösö kyrka, så skulle det berg som omnämns i diplomet kunna vara berget på Bynäset.

Njördur Njardvik skrev 1973 boken "Island i Forntiden". Boken ger en bra bild över hur miljön för ett Jamtamot skulle kunna se ut:

" Alltinget sammanträdde årligen på Tingvallr vid Øxara från instiftandet till 1798. Tingvallr ligger i ett vulkaniskt område av ovanlig naturskönhet ...ganska hög klippvägg, nedanför väggen är en gräsbevuxen sluttning och nedanför den en stor grässlätt. Om man står högt i sluttningen med ryggen mot klippväggen ger den ett utmärkt akustik så att ens röst hörs långt ut på slätten. "

Egendomligt nog så kallades Jämtarnas allting för Jamtamot och inte Jamtating, vilket vore det rimliga med tanke på de närliggande tingen (Frostatinget, Alltinget). Den mest liknande namnformen till Jamtamot hittar man något överraskande i England under 800-1000-talet, där en sammanslutning av de mest framstående männen, inklusive prästerskapet, kallades för Witenagemot vilket hade betydelsen "visa mäns möte". Witenagemot hölls åtminstone en gång per år och mötena kunde hållas utomhus. Witenagemots uppgift var att se över skatter, rättsskipning, in- och utrikessäkerhet. Det var också Witenagemot som utsåg tronföljare och hade möjlighet att avsätta kungar.


==================================================

Namnskicket i Jämtland och Härjedalen under 1400-talet

Thorsten H Holm skrev 1996 en uppsats om namnskicket i Jämtland och Härjedalen under 1400-talet med utgångspunkt i Jämtlands och Härjedalen diplomatarium. Författaren medger att det inte kan uteslutas att samma person nämns mer än en gång, men att det inte påverkat resultatet märkbart. I de fall där det framgår att namnbäraren ej är bosatt i Jämtland eller Härjedalen har namnet ej medtagits i undersökningen.

I materialet fanns 181 förnamn, varav c:a 40 kvinnonamn, fördelade på 979 namnbärare. I frekvenslistorna, över hur ofta namnet förekommit, har namn med samma ursprung sammanförts. T ex har Lars, Lasse och Laurens sammanförts till ett namn. Namnen har också delats in i två kategorier, dels Nordiska namn (hedna) dels Inlånade namn (kristna) - efter varje namn står markerat om namnet är Nordiskt (N) eller Inlånat (I). Frekvenslistorna över de vanligaste mans- och kvinnonamnen fördelar sig enligt:

Sett till hela materialet har 57% av namnbärarna ett nordiskt namn och 43% av namnbärarna ett inlånat namn. Utan tvekan är det S:t Olofs-kulten som förklarar den höga andelen bärare av namnet Olof,

" Särskilt känd och dyrkad var den norske helgonkungen i Norge och i de svensk-norska gränslandskapen. I en undersökning av markgäldesförteckningar från 15 upplandssocknar  omkring 1312 är Olof vanligast bland de inhemska namnen (Grape 1911, s. 63-64 not 3). " 

S:t Olofs-kulten var med andra ord utbredd över hela Norden.

Norge
En liknande frekvensundersökning för perioden 1450-1550 för hela Vestlandet i Norge visade att nio av de 15 namnen överensstämmer med listan för Jämtland och Härjedalen, överensstämmelsen med den norska namngivningen är alltså mycket god. Den norska frekvensordning:

Olav
Johannes, Jon
Sigurd
Laurentius
Niels
Peter
Erik
Tor
Andreas
Gunnar
Arne
Ogmund, Amund
Ivar
Magnus
Hallvard

Sverige
En närmsta motsvarande statistik för Sverige är en sammanställning över personnamn som sträcker sig över hela medeltiden. Sex av de åtta namnen finns med på listan för Jämtland och Härjedalen. Frekvensordningen på de åtta mansnamnet är:

Johan
Peter
Olof
Nils
Magnus
Lars
Bengt
Erik

Sammanfattningsvis avviker inte namngivningen i Jämtland och Härjedalen på 1400-talet från den i övriga Norge och Sverige.


==================================================

Stortorget i Östersund

1786 grundades staden Östersund och två år senare upprättade lantmätaren Johan Törnsten (1738-1796) stadsplanen för Östersund. Nedanstående bild visar en detalj av stadsplanen med fokus på Stortorget, som på bilden anges som Stadstorget. Tomternas numrering utgick från Stortorget i medsols ordning. Inte bara torget har bytt namn under årens lopp utan också de omkringliggande gatorna. De nuvarande gatunamnen med de tidigare benämningarna inom parantes:

Samuel Permans gata (Landshöfdingegatan, Regeringsgatan och Drottninggatan) 
Prästgatan (Hantverkaregatan)
Storgatan (Fredsgatan)



Detalj från Johan Törnstens stadsplan från 1788

Här följer en historisk sammanfattning över några av tomterna kring Stortorget. Tomterna behandlas i turnummerordning utifrån Törnstens stadsplan från 1788:

1791 började Samuel Perman (1760-1839) att bebygga tomt 1. Perman var apotekare och född i Vänersborg, men verksam på Frösön innan han och familjen flyttade in till det nybyggda huset i april 1794, i samma hus bedrev han också apoteksverksamheten. Perman var borgerskapets främste företrädare och en av de mest drivande personerna i stadens tidigaste historia. På samma tomt kom senare Sandström & Ljungqvist att bedriva verksamhet, Korg-Olles flyttade hit 1949 och på senare tid höll Skivhörnan till på denna tomt.

På tomt 3 hade krögare Erik Andersson en krog under första halvan av 1800-talet. I början av 1900-talet var Gustaf Myrström verksam på denna fastighet som frisör och fältskär, men han fungerade också som tandutdragare! Pizzeria Athena och HSB Mitt är två senare verksamheter på denna tomt.

1790 uppfördes det första huset på tomt 4 av handlare Tängström, därefter bytte fastigheten ägare fram till 1830 då rådman Georg Olofsson-Risén köpte fastigheten för 1200 riksdaler. Risén öppnade samma år östersunds första värdshus, Riséns källare, på denna tomt och här kunde besökarna äta, sova och förlusta sig. Kring 1880 köptes tomten av träpatronen Nils Olof Näs, som bland annat var en av grundarna till Hissmofors AB och Östersunds Elektriska AB. Näs lät riva det gamla värdshuset och ge arkitekten Adolf Emil Melander i uppdrag att rita ett nytt hotell - Grand hotell - som uppfördes 1887-1888 och kostade 90 000 kronor. Knappt 90 år senare 1974-1975 revs det gamla anrika hotellet, trots omfattande protester, för att ge plats åt Storsjöteatern.

En större byggnad som innehöll flera affärslokaler byggdes på tomt 5 1890. Byggnaden kom också att innehålla ett sjukbad (!). Den stora byggnaden jämnades med marken 1974 i samband med att den nya Storsjöteatern skulle byggas på denna plats (se även tomt 4 ovan).

Östersunds första stenhus i två våningar uppfördes 1804 på tomt 6 av kyrkoherden och prosten Gustaf Wilhelm Zetterberg. Sedan huset revs 1864 har tomten införlivats i Stortorget.

Också tomt 7 har införlivats i Stortorget. 1858 stod Östersunds första folkskola färdigbyggd på denna tomt, och 1884 startade här också en flickskola. 1891 bytte byggnaden skepnad och blev affärsfastighet för att senare rivas 1905. Därefter har inga nya byggnader uppförts på denna tomt.

På grund av att tomt 8 ursprungligen var avsedd som kryddgård blev tomten länge fri från bebyggelse. 1907 byggdes ett större stenhus i tre våningar på platsen där McDonalds ligger idag.

Saluhallen på tomt 9 byggdes 1903-1905. Under första tiden fanns det fruktaffär, slakteriaffär och fiskbutik i saluhallen. Ett uppsving för handeln i saluhallen inträffade 1945-1946 då stadens fullmäktige beslutade att all torghandel som gällde matvaror skulle flyttas inomhus till saluhallen av hygieniska skäl. Idag finns krogen Bishop Arms på denna tomt. En av Östersunds äldsta hus är Freskens på den nedre västra delen av tomt 9, där Landbys idag ligger. Redan 1790 byggdes det första huset på denna tomt av handelsmannen Nils Törnstedt

Carl Johan "Korg-Olle" Olausson var "knalle" och föddes utanför Borås 1868 men flyttade snart till Jämtland. Han övertog tomt 12 i början av 1900-talet där han bedrev handel med korgar, möbler, slöjd och leksaker. Det är kanske leksakerna som Korg-Olles verksamhet mest är förknippade med. Även efter att han börjat med sin affärsverksamhet vid Stortorget 1903 reste han omkring i bygderna och besökte olika marknader där han sålde sina produkter. 1992 upphörde Korg-Olles verksamhet efter tre generationer Olausson, idag håller Folksam till på denna tomt. 

Vid nuvarande Swedbank, tomt 70, fanns det ursprungligen ett mindre tvåvåningshus med tillhörande uthus och verkstad, ett större tvåvåningshus som bland annat innehöll bröderna Lundholms Järnhandel uppfördes 1876. 1914 stod det nya Sparbankshuset färdigt.

Från mitten av 1850-talet och fram till början av 1880-talet drev traktören Per Olov Jonsson ett värdshus på tomt 73. 1877 brann huvudbyggnaden upp men byggdes snart upp igen som ett tvåvåningshus. Det nästan 100 år gamla huset revs och på samma plats uppfördes varuhuset Traktören 1971.

Tomt 76, där nuvarande Handelsbankshuset ligger, ägdes tidigast av en herr Oldberg år 1804, via direktör Wikström hamnade fastigheten i bagare Johan Gustaf Melanders ägo 1849. I samband med köpet uppförde Melander ett nytt hus med tre våningar på tomten. Under cirka 50 år bedrev sedan familjen bagerirörelse. J G Melanders son var den kände arkitekten Adolf Emil Melander (1845-1935) som bland annat ritade Grand Hotell i Östersund, Västerviks kyrka och Johanneskyrkan i Helsingfors. Handelsbankshuset uppfördes 1921.

Värt att nämna är också att Gregoriemarknaden flyttade från Frösön och in till Stortorget 1798. 

Johan Törnstens stadsplan över Östersund

Litteratur: I huvudsak har uppgifterna hämtats från boken Stortorget i Östersund skriven av Bengt Brügge i samarbete med föreningen Gamla Östersund.


==================================================

Undersökningar av Storsjöns botten

Sedan lång tid tillbaka har Storsjön varit transportled för den inhemska befolkningen, pilgrimer, klerker, militärer m fl. Färderna har gjorts såväl sommar som vinter och det känns därför rimligt att Storjöns botten är rik på lämningar från dessa sjöfärder. Ronny Bergh och undertecknad har på hobbybasis letat efter lämningar på Storsjöns botten med hjälp av skanningsutrustning som tar bilder på sjöbottnen. 
-------------------------------------------------------------------

Bilden nedan visar vraket av en pråm som förliste i början av 1900-talet, pråmen ligger på c:a 10 meters djup utanför Minnesgärde. Äldre vrak är förmodligen mer "översedimenterade" och därför svåra att upptäcka med skanningsutrustningen.

  
Vraket av en pråm vid Minnesgärde

-------------------------------------------------------------------

På nästa bild syns spåren av ett förmodat ankare som släpats utmed Storsjöns botten, de ljusa delarna på bilden är "hårda" underlag, medan de mörka delarna avser "radioskugga":

Spår efter ankare

-------------------------------------------------------------------

Följande bild visar en brygga som numera ligger helt under vattenytan. Bryggan utgår från stranden vid gamla Brygghuset och är c:a 10 meter lång och uppskattningsvis 2 meter hög (längst ut):

Gammal brygga

-------------------------------------------------------------------

På nästa bild skulle de ljusa konturerna möjligen kunna avslöja ett översedimenterat båtvrak:

Möjligt båtvrak?

-------------------------------------------------------------------

Vid Vallsundet har färjorna genom åren gröpt ur sjöbotten, i bildens nedre vänstra del. Mer spännande är de vita parallella konturer som syns svagt högre upp till vänster - ett möjligt båtvrak?

Urgröpning från färjorna vid Vallsundet


==================================================